Svärord!

Håll för öronen där ute, för nu flög kapsylen av och illasinnade och icket väl avvägda ord kommer att smutsa ner cyberrymden..Nu ska det rensas..

Om jag fick en hundring för alla tillfällen de senaste året som en person har tagit sig friheten att upplysa mig om vilken satans idiot jag är, så vore jag en rikare tjej i dag.
Hur i helvete får man man för sig att tycka att det är okej att förolämpa, nedvärdera eller pissa på sina "vänner"?
Om man har en debatt om en sakfråga, så KAN och FÅR man INTE helt plötsligt svepande generalisera över meddebattörens personegenskaper, då tappar man för det första trovärdighet, är allmänt otrevlig och gör sig skyldig till ett antal logiska felslut, varav Ad Hominem är ett.
Ad Hominem är ett osakligt argument och argumentationsfel som syftar till att såga en åsikt eller ett påstående med  hänvisning till avsändaren, personen som sa det, via personangrepp.
Detta är ett felslut inom retoriken som handlar om en argumentatörs karaktär, förmåga eller avsikter i stället för själva sakfrågan, och syftar ofta att ge ett psykologiskt övertag. Vana retoriker undviker dessa fel. Ett överdimensionerat exempel är att vetenskapliga experiment utförda av nazisterna saknar validitet, enbart därför att dom var onda jävlar.
Vad är det jag gör och säger som är så fruktansvärt provocerande att folk blir tokiga och skäller ut mig !?!
Är jag helt dum i huvudet och låter som en LSD-trippad megamilitantfeministvegan, eller är det för att jag tar mer plats nu, säger vad jag tycker, och vet iaf litegrann vad jag talar om?
Jag har ALDRIG hävdat att jag kan och vet allt, snarare tvärtom..att jag försöker lära mig mer.

 Detta sa en "vän" alldeles nyss:
"Du har blivit lite egen på sistone, nästan lite bitter? Syftade på tidigare inlägg om dyrare mat osv. Politik och oppion åsido, radikalitet kräver ibland finess. Och jag tycker bara att ibland är dina vego-pseudo-antipatriarkala utfall blivit lite ofta och ibland kontraproduktivt högljudda."

Mitt svar inkluderar bland annat: Om man nu vill vara radikal, vilket jag inte ens anser att jag är, så hur skulle det kunna gå att kombinera med finess. Orden är väl nästintill varandras motpoler.
Om jag nu är en vego-pseudo- antipatrikalist, så är jag alltså en vegetarian som är för patriarkaliska samhällen, då pseudo betyder falsk eller skenbar?
Var och när har jag förövrigt någonsin sagt att jag är vegetarian? Jag länkar ibland till en sida som heter Dyrare mat, som är en sida som sköts av ett antal människor som tycker att det är en bra grej att försöka värna lite om djur och natur när vi som konsumenter tar för oss av jordens resurser. Det stödjer jag.
Hey hey..call me a frickin radical! ;)
Eftersom jag inte kandiderar till någon position där det är viktigt att mina åsikter väcker opinion, utan främst skriver för mitt eget höga nöjes skull, så behöver jag inte sitta tyst i ett hörn och viska, utan jag får vara hur högljudd jag vill.
Tänk efter innan du talar iallafall, och få upp rätt kort på bordet..

Bah! Satans idioter, skulle jag sagt nu om jag vore bitter, svepande och en idiot själv. Nu är jag inte det, utan fattar att man kan trampa folk på tårna ibland, eller måste ges en chans att utveckla sina argument och förklara sig tydligare för vissa..
Vänner debatterar, ovänner kränker...och det är en jävla skillnad..