Etik & Moral som provocerar?

Etik och moral..värderingar..rätt eller fel..sant eller osant.
Finns det moralfakta eller objektiva sanningar , och vem kan avgöra detta?
Är det den generella tidsandan, olika kulturella kontexter som bestämmer vilka moraliska rättesnören som skapar både juridiska lagar, men också oskrivna sociala koder?

Studerar man normativ etik (vad bör vi göra?) och metaetik (vad betyder "bör"?), kan svart-vita gränser suddas ut till diffusa gråskalor, och de åsikter och värdegrunder man förlitat sig på kan bli ifrågasatta.
Man kan själv ha lite olika anledningar till hur man tar sig an etiska problem. Dygdetik, pliktetik, rättighetsetik, egoism eller konsekventialism är olika angreppssätt.
Personligen lutar jag åt att bekänna mig till konsekventialismen, även kallad utilitarism.
Med det synsättet betyder det att det är en handlings konsekvenser som räknas, samt att rätt är det som ger bäst konsekvenser. Det kan låta väldigt enkelt, men även detta synsätt är minerad mark, där de yttersta och långvariga konsekvenserna kan vara svåra att beräkna. Dessutom måste man fundera på vems konsekvenser som ska tas med i beräkningarna. Ska djur, natur och framtida generationer inkluderas?
Enligt Hume´s lag, kan inget bör härledas från ett är, alltså man kan inte automatiskt få till en värdering utifrån en empirisk verklighet.

Det jag funderar på idag är den aktuella rättegången mot barnläkaren som blev åtalad för att ha gett ett mycket sjukt 3-månaders spädbarn en dödlig dos smärtlindring.
"Åklagarsidan, och målsägarbiträdet Peter Althin, säger att fallet inte
handlar om smärtlindring i livets slutskede. Linneas respirator hade kopplats ur dagen den 20 september och flickan skulle dö, men det åtalet handlar om är att en extremt hög halt av ett narkosmedel hittats i flickans kropp.
– Att lindra smärta i livets slutskede är en sak. Men att aktivt förkorta det är inte tillåtet enligt lag, säger målsägarbiträde Peter Althin." (aftonbladet webb, 2011-10-21).
Barnläkaren blev frikänd, vilket jag personligen är glad för, oaktat om detta var en medveten  handling eller ej.

Det här med vård i livets slutskede, det ofullbordade livet innan födsel, dödshjälp (aktiv eller passiv) är stora och komplexa frågor. När är det aktivt eller passivt, och när ges smärtlindring i syfte att lindra smärta, men med den medvetna men ej uttalade tanken att det nog kommer att förkorta lidandet?
När är det rätt och försvarbart att förkorta en människas liv, eller helt enkelt inte alls låta livet börja med en födsel? När börjar ett liv, och hur definierar man det?
Om en människa inte beräknas få ett fullvärdigt liv, utan kan se fram emot en tillvaro utan medvetande om sig själv i tid och rum, kanske är helt förlamad och med riktigt grava hjärnskador och utvecklingstörningar och kommer att vara beroende av personliga assistenter, sängliggande och kanske även omedveten om världen utanför resten sitt liv. Är det ens ett liv, eller är det bara en hjälplös existens med lidande och smärtor?
Se bara på fallet Candra, den 32-åriga helkroppsförlamade kvinna och
hennes önskan att vilja avlsuta sitt liv och få dö värdigt. Hon fick det till slut, och det var hennes vilja. Om det är något som borde få vara ens eget val, så är det väl just detta.

För mig är det relativt enkelt, därför att jag bland annat inte är av den åsikten att alla former av liv är värdefulla. Jag anser inte ens att det är en rättighet, därför att rättigheter är en konstruktion som människan själv har kommit på, där den sätter det mänskliga livets värde som högre än all annan form av liv.
En kritiker kan argumentera för "det sluttande planets teori", där man hävdar att om man börjar tillåta vissa former av aktiv dödshjälp eller fosterdiagnostik, så är risken att man går mot tider där rasförföljelser, elitistiskt tänk och etnisk rensning á lá Hitler och nazismen väntar runt hörnet. Jag tycker personligen att det är ett absurt katastroftänk att ens tro att det kommer att sluta på detta sätt om man väljer exempelvis att abortera ett foster som knappt är livsdugligt.
Men det är ju bara jag det..
Jag kommer att utveckla dessa tankar i en diskussion om djurens värde framöver.
Livet är en gåva och kan vara härligt och underbart, men också alldeles vanligt och halvtrisst. Men det finns situationer när det bara är hemsk, tragiskt och fruktansvärt.
Herregud så morbid man kan vara en härlig solstrålande fredagseftermiddag, där en trevlig After Work med goda vänner står på agendan. Dax att ducha och hitta en schysst outfit, ha det bra! :)