En hjärtlös kall jävel..?

Idag ska vi blockera empatin och rannsaka oss själva, och våra ibland orimliga förväntningar på att ”samhället” ska skydda oss, hjälpa oss och i varje läge förhindra olyckor, missförhållanden och död.

Olyckor, försummelse, våld, död och lidande ingår tyvärr i det underbara paketet Liv, som alla vi nu närvarande har fått oss till låns. Det finns en hel del saker som kan göra för att minimera dessa jobbiga saker, men det går inte att eliminera dessa helt. Tyvärr.
Varför jag tar upp denna tråd just nu, är för att jag på senaste har sett en del artiklar, granskningar och reportage, där enskilda människor eller hela verksamheter har utmålats som onda, nonchalanta och inkompetenta.
SOS-alarm blir uthängt i media för att man inte hunnit rädda liv, sociala myndigheter missköter ett ärende så ett föräldrapar blir (troligen) felaktigt utpekade som incestuösa pedofiler, och en dagisverksamhet lastas för en slumpmässig olycka där ett barn i deras omsorg kvävdes till döds när hans ”lekhjälm” fastnade i en gren och fröken hade gått iväg några minuter, är vad jag kommer på just för stunden, som har blivit ifrågasatta, anmälda och kritiserade.
Fallet med dagiset togs upp rätt nyligt i Kalla Fakta, och programmet förkunnade med domedagsröst; Är Ditt barn säkert på dagis? Så- och-så många barn skadas Varje År på dagis!
Min första tanke med dagiset var vad fan hade ungen på sig en hjälm när han lekte på gården för, och den andra gud så tragiskt, men vad synd om personalen som blir uthängda för en sorglig olyckas skull.

Olyckor händer ibland, det är därför de kallas olyckor, är det svårt att förstå?? Hur många barn skadas i föräldrarnas omsorg, eller i livet i allmänhet?

Senaste exemplet tas upp i Kalla Fakta ikväll. Ett spädbarn avled för att ambulansvård dröjde.
Fine..jag förstår att det är en enorm personlig tragedi för familjen, men att klandra en samhällsskyddande verksamhet för att barnet inte överlevde efter en hemsk olycka är inte ok.
Jag läste även en artikel, i Aftonbladet tror jag det var, där rubriken var något i stil med ; ”Polisen mördade min pojkvän!”. Fallet visade sig handla om att en kille körde ihjäl sig själv och skadade sin flickvän svårt när de vägrade stanna för polisen….
Det har gått trend i att klandra och förskjuta skuld.

Om offentliga verksamheter inte kan bedrivas optimalt och säkert p.g.a. nedskärningar, besparingar och omorganisationer osv, så är det något som verkligen borde ses över. Det är när vi går och röstar vart fjärde år som vi medborgare ger fullmakt till hur vi vill att skattepengar skall fördelas, och om vi vill ha statliga eller privata samhällstrukturer…
Men, det är inte den biten jag tänker på just nu. Det är när enskilda personer och The Human Error blir massmedialt uthängda syndabockar för olyckshändelser.
Jag har alltid gillat Kalla Fakta, och jag tycker absolut att både skattefinansierade och privata verksamheter skall synas så att missförhållanden minimeras, men det känns som att jag inte litar på deras fokus längre..varför de gräver i saker, och i vilka syften?

Har vi blivit så fruktansvärt bortskämda med att ”någon” alltid ska komma till vår hjälp, närhelst och hurhelst vi än behöver den? Och när en olycka eller ett mänskligt misstag sker så blir vi vansinnigt kränkta, kräver upprättelse, ersättning och skuldfördelning…?
Vi har en väldans massa säkerhet, skyddslinor och trygghetsnät i Sverige, och det är fantastiskt. De är inte ofelbara, men livet är inte heller ofelbart.
Hemska saker händer, och det är hemskt. Men livet är inte bara en massa popcorn och ballonger heller..

Jag vet inte om detta blev något vettigt, eller om jag uttryckt mig oklart eller tanklöst.. Det är så många tankar och aspekter som bakas in i ämnet, och jag borde kanske välja ut ett ämne och precisera.
Tror att kärnan bottnar lite i eget ansvar, slump, olyckor, mediadrev, skrämselpropaganda och syndabockar.
Men what the f***..nu blev det så här;)